Naturreservatet Sätra hasselskog utökas

DSC05506Länsstyrelsen fattade i juni 2018 beslut om att naturreservatet Sätra hasselskog utökas med 5 ha norrut och det sträcker sig nu in i Plintsberg. Redan när naturreservatet inrättades 2006 var det känt att området som tillhör Plintsberg har höga naturvärden men på grund av den då pågående omarronderingen kunde inte marken i Plintsberg ingå i reservatet.  Nu är omarronderingen slutförd och Naturvårdsverket äger fastigheten.
De höga naturvärdena består bland annat av lövskog som innehåller stora och gamla rönnar som är värdar för den rödlistade rönnpraktbaggens larvutveckling. Rönnpraktbaggen finns i området och behöver skyddas för att finnas kvar. I skötselplanen för området beskrivs bland annat hur rönnarna, som nu hotas av stora skuggande granar, ska få mer ljus för att överleva.
I området finns även kulturvärden som består av tecken från forna tiders jordbruk med övergiven åkermark, stenrösen och stenmurar.
Om du vill veta mer kan du gärna läsa och se kartan för skötselområdet i Länsstyrelsens beslutsunderlag

 

 

 

Inga Bengtsson, 100 år den 2 september – med 40 av åren i Plintsberg

fullsizeoutput_9fc

Inga utstrålar humor och livsvisdom när byns reportrar träffar henne i sitt hem i Noretgården tillsammans med dotter Inga-Britt och dotterdotter Carina.
I sitt trygga hem mår hon gott där hon får hjälp med sådant som hon idag behöver hjälp med samtidigt som hon har gemenskap med grannar. De dricker kaffe tillsammans varje dag i sitt gemensamma sällskapsrum och utbyter tankar och erfarenheter samtidigt som de har utsikt över omgivningarna och håller sig uppdaterade på aktuella händelser.
Inga har en stor familj som idag består av fem generationer och som hon firar sin 100-årsdag tillsammans med. Med tre barn med familjer blir det ca 25 personer som har 100-årskalas på Moskogen.

Under sina 100 år har hon hunnit uppleva samhällsutvecklingen och stora förändringar i Sverige.
Inga föddes i Norberg i Västmanland och flyttade snart med sina föräldrar och fyra syskon till Ålands socken i Uppland. Inga var nummer två i syskonskaran och när hon var sju år dog hennes far hastigt och hennes mor försörjde sin familj genom att vara piga på dagen och sömmerska under nätterna. Inga och hennes äldre syster fick ta hand om sina yngre syskon.
När Inga var tretton år behövde hon hjälpa till med försörjningen och flyttade från torpet till Heby, där hon fick tjänst som piga på en bondgård. Hon saknade sin familj mycket men inkomsten behövdes.
Efter tre år flyttade hon till Stockholm och fick arbete som hembiträde. I Stockholm träffade hon så småningom Gunnar Bengtsson som gjorde lumpen där. Senare arbetade Gunnar som grovarbetare på byggen. De gifte sig och flyttade in i en lägenhet på Dalagatan. Tre barn anlände i rask följd, Hasse, Rolf och Inga-Britt.
Det blev trångt på Dalagatan och Gunnar och Inga byggde sig ett egnahem på Krokvägen söder om Stockholm. I det färdiga huset njöt de av lyxen med badkar, tvättmöjligheter och bastu.

1951 dog Gunnars föräldrar* och han ärvde deras gård i Plintsberg (nuvarande Plintsbergsvägen 81) och familjen flyttade norröver till Dalarna. De lämnade storstan och lyxen på Krokvägen och dottern Inga-Britt var bedrövad över att flytta in i ett litet hus utan rinnande vatten och toalett.
Snart kom lillebror Lars-Gunnar och Ingas dagar var fyllda av att se till att familjen fick mat och kläder.
Huset byggdes ut och den praktiska matkällaren under huset fylldes med potatis, ägg och hemtillverkade konserver som räckte länge. På Bengtsvägen köpte familjen mjölk.
När barnen blev större började Inga arbeta som städerska på Långbergsgården (idag hotell Långbers). Där arbetade hon fram till sin pension.
Inga minns att författaren Astrid Lindgren återkom till Långbergsgården varje sommar då hon alltid ville ha rum 11.

På fritiden I Plintsberg brukade kvinnorna träffas på symöten och Inga sydde bland annat en sjömanskostym till Göran Selander. Ibland var det kalas och då hjälptes alla åt att klippa mattrasor till värdinnan.
Till bystugan gick man och reste majstången och dansade. På söndagar var det söndagsskola och ibland husförhör.
På sommaren drev Lasse Bergkvist en kiosk nedanför bystugan. Där kunde sugna kunder köpa dricka, godis och korv.

Efter 40 år i Plintsberg, 1991, blev Gunnar sjuklig och de flyttade till Leksand. Fyra år senare dog Gunnar och lämnade Inga efter 59 år. Sorgen var tung och hennes stora familj gav tröst och sällskap.

Inga har under hela sitt liv varit aktiv.
I Plintsberg gick hon på gymnastik i Tällbergs skola under ledning av Inga-Lisa Höök. När Gunnar och Inga flyttade till Leksand promenerade hon varje dag och Solvändan blev en favoritrunda.
Sedan 1981 vandrade hon varje år i Idrefjällen md sina syskon. Alla syskon uppskattade dagsvandringarna och särskilt kvällarna då de spelade kort och sjöng visor. Ibland följde Inga-Britt med och hon tyckte det var så roligt att vara med och umgås med mor Inga och hennes syskon.
Idag sitter Inga i rullstol. Hennes ben bär inte längre och efter benbrott har brotten lagats med hjälp av plåt och skruv. Inga ler finurligt och hoppas att de inte ska rosta.
Ingas recept för ett långt liv är:
Ät sunt – gröt varje dag och fisk minst två gånger i veckan. Promenera varje dag och undvik socker.

Många gratulationer på högtidsdagen Inga, önskar Plintsbergs by, genom Bitte Henriksson och Britt-Marie Dalin

* Gunnars far är Anders Bengtsson född 1878, äldsta son till Carin Olsdotter och Anders Andersson, del av Gladgården. Familjen finns på foto i Plintsbergsboken sid 127.

 

Äntligen regn

DSC05429Sommaren 2018 gav värmen och solen många härliga dagar för bad och njutbar semester. För betande djur och växtlighet blev däremot torkan besvärlig. Regnmolnen som plintsbergsbor kunde se på västra sidan Siljan nådde aldrig Plintsberg och för varje dag i juli blev gräset allt torrare. Björkarnas blad gulnade, blåbären torkade till blåbärsrussin och kantarellerna orkade aldrig upp i ljuset. Gräset på många lindor har tagits om hand för foder men återväxten är hittills mager. Nu har  temperaturen sjunkit och regnet har gjort marken fuktig. Vi hoppas på mer regn och att växtligheten återhämtar sig.

Glad midsommar

fullsizeoutput_47bPå midsommardagen är det traditionsenligt majstångsresning i Plintsberg och så även i år. På eftermiddagen var många delaktiga i förberedelserna. Björkar hämtades, blommor plockades och därefter hjälptes många åt att löva och smycka stången.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mot kvällen restes stången under ledning av byns nestor Sven Pellas till musik av Plintsbergs spelmän. Många midsommarfirare lyssnade på Birgitta Berggren som talade kunnigt om vårt naturarv och hur vi ska göra för att bevara vår magnifika flora. Birgitta berättade även om vattensamlingarna Svadängs puss, Gunsarfs loka och Lars plutt som viktiga resurser i miljön. fullsizeoutput_47d

Med stort engagemang ledde Kenneth Keys ringlekarna. Många barn och vuxna deltog glatt i dansen runt stången i den sköna kvällen.
Glad fortsättning på sommaren!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Majstångsresning 23 juni

Plintsbergsbilder_fr_Magdalena-8310

Lördagen  den  23 juni reser vi majstången i Plintsberg. Vi kläder den  med blommor och grönt kl 13. Ta med blomster!

Klockan 18 reser vi den med gemensamma  krafter. Det blir musik, tal och dans.

Välkomna!

En lärorik och skön byvandring

DSC05286Under en härlig pingstdag vandrade 23 personer i Plintsberg under guidning av bybor. Vi lärde mer om naturen och hur människor överlevde genom att nyttja naturens resurser. Vandringen var en del av 700-årsresan genom Leksandsbyar som är planerad under jubileumsåret i ett samarbete mellan Leksands kommun och Studiefrämjandet.
För 100 år sedan var all  mark i byn använd för odling och bete och landskapet präglades av en rik flora.  Under 1900-talet avvecklades successivt betesdjuren, marken förbuskades och floran förändrades. Britt-Marie Dalin informerade om hur Rolf Axelsson initierade och drev  byggnationen av golfbanan. Det var en process som inte gick smärtfritt men slutligen invigdes golfbanan 2005 och buskarna hade då försvunnit. När många golfspelares fötter trampat omkring i sluttningen kom flera växter tillbaka. För växterna spelade det ingen roll om det var betesdjur eller golfspelare som trampade omkring. Birgitta Berggren visade den sällsynta majvivan, rosettjungfrulin och orkidéer som åter är etablerade.
Hos Sven Pellas fick vi veta mer om den dramatiska händelsen när Pellasgården brann ner under två timmar en sommardag 2001 när blixten slagit ner. Sven visade också Plintsbergspinglan som smiddes i byn.
Åke Dalin berättade om hur många golv hö som behövdes för att kunna föda en häst, en ko och ett får under en vinter. Tillgången på foder avgjorde hur många djur som kunde hållas. Extra fodertillskott fick man genom att skörda löv till fåren. Åke visade också Svadängs puss som restaurerats och platsen för det gamla utsiktstornet.
Vi fick också lära mer om soldater i byn och Gladgården genom Bitte Henriksson.
Det blev en givande tur som gav mersmak och kanske det kan blir en ny vandring med en annan sträcka. Det finns mer att upptäcka i byn.

Byvandring 20 maj

byvandringSöndagen den 20 maj kl 15 blir det byvandring på 4 km i Plintsberg under ledning av bybor i samverkan med Studiefrämjandet. Vi startar vid bystugan, njuter av utsikten studerar spår av människornas nyttjande av naturen. Det blir en paus efter vägen så ta gärna med bekväma skor.

Välkomna!

 

Äntligen vår i byn

DSC05238Vintern har varit lång med mycket snö och äntligen börjar den släppa greppet. Vid stigen upp till slogboden på Långängsberget har bäcken fått full fart och blåsipporna har börjat blomma i värmen på sydvästsluttningen. Nu är det vår.DSC05248

Livet i Plintsberg förr

DSC05169Drygt 20 personer lyssnade intresserat när Åhl Anders barnbarnsbarn, Birgitta Berggren och Margareta Matsson, berättade om livet i Plintsberg förr. Åhl Anders föddes 1851 började skriva dagbok år 1874 och tack vare de bevarade dagböckerna fick åhörarna höra om hur människorna genom hårt arbete, samarbete och brukande av marken i byn och fäboden kunde livnära sig. Skogen gav förutsättningar för inkomster och av virket byggdes bland annat  lador och bostäder. Ladorna var nödvändiga för att kunna förvara vinterns foder till djuren. Genom erfarenheter samlades kunskap om grödor som gav näringsrik mat och åhörarna fick se hur de proteinrika gråärterna ser ut när de torkat.
Ibland var sommaren regnfattig och det blev torka i byn. Genom gemensamt arbete grävdes Täppkällan där flera gårdar kunde hämta vatten.
För människor som lever 2018 låter livet i slutet av 1800- och början av 1900-talet mycket strävsamt. Dagens bybor har andra livsvillkor och det är värdefullt att förstå hur livet var förr för att uppskatta bekvämligheter och villkor som är självklara idag.
Det blev en trivsam söndagseftermiddag med berättelser och fika som byns bageri ”Katarinas Bröd och Kaka” ordnat. Katarina informerade om sina bröd som är bakade med näringsrikt mjöl som kommer från gamla kulturgrödor och sålde slut på hela dagens sortiment.
fullsizeoutput_425