Under en härlig pingstdag vandrade 23 personer i Plintsberg under guidning av bybor. Vi lärde mer om naturen och hur människor överlevde genom att nyttja naturens resurser. Vandringen var en del av 700-årsresan genom Leksandsbyar som är planerad under jubileumsåret i ett samarbete mellan Leksands kommun och Studiefrämjandet.
För 100 år sedan var all mark i byn använd för odling och bete och landskapet präglades av en rik flora. Under 1900-talet avvecklades successivt betesdjuren, marken förbuskades och floran förändrades. Britt-Marie Dalin informerade om hur Rolf Axelsson initierade och drev byggnationen av golfbanan. Det var en process som inte gick smärtfritt men slutligen invigdes golfbanan 2005 och buskarna hade då försvunnit. När många golfspelares fötter trampat omkring i sluttningen kom flera växter tillbaka. För växterna spelade det ingen roll om det var betesdjur eller golfspelare som trampade omkring. Birgitta Berggren visade den sällsynta majvivan, rosettjungfrulin och orkidéer som åter är etablerade.
Hos Sven Pellas fick vi veta mer om den dramatiska händelsen när Pellasgården brann ner under två timmar en sommardag 2001 när blixten slagit ner. Sven visade också Plintsbergspinglan som smiddes i byn.
Åke Dalin berättade om hur många golv hö som behövdes för att kunna föda en häst, en ko och ett får under en vinter. Tillgången på foder avgjorde hur många djur som kunde hållas. Extra fodertillskott fick man genom att skörda löv till fåren. Åke visade också Svadängs puss som restaurerats och platsen för det gamla utsiktstornet.
Vi fick också lära mer om soldater i byn och Gladgården genom Bitte Henriksson.
Det blev en givande tur som gav mersmak och kanske det kan blir en ny vandring med en annan sträcka. Det finns mer att upptäcka i byn.