Sven Pellas berättar

Sven är en mångkunnig invånare i byn och som en uppslagsbok när det gäller byns historia, gränser, gårdar och hur människor har levt. Han har varit delaktig i byns gemensamma arbete under många år och var ordförande i bystugeföreningen i mer än 20 år.
Sven föddes 1943 i Plintsberg och har varit byn trogen sedan dess förutom under tiden i militärtjänsten i Östersund. Han har upplevt hur samhällsutvecklingen påverkat människor och förändrat livsvillkoren i byn sedan 40-talet och framåt.
Från tidiga barnsben lärde sig Sven om lant- och skogsbruket genom det gemensamma arbetet med de äldre i familjen. 
Sven har mycket att berätta och hans berättelser kommer att dokumenteras med olika inlägg här på webbplatsen. 

Sven växte upp på Pellasgården, där han levde tillsammans med far Axel, mor Maria och den äldre generationen med farmor och farfar. På Pellasgården fanns kor, hästar, gris och höns. När farmor dog 1953 slutade familjen med korna men hästarna blev kvar till 70-talet.

Denna bild och övriga bilder nedan är fotograferade från Svens album.

På Pellasgården hjälptes hela familjen åt och när det var höskörd var det välkommet när flera kunde bidra i arbetet . Då hände det att också mormor och morfar kom från Romma.  Under arbetet och vilo- och kaffepauser fick Sven med sig erfarenheter och lärdomar som den äldre generationen delade med sig av. 

På bilden sitter Sven i mitten, mormor och morfar till vänster och mor Maria till höger. Bredvid Sven sitter Guy från Stockholm som bodde hos familjen under sommaren.

Fäboden i Bertilsbo har bidragit till familjens försörjning sedan flera generationer tillbaka. Fäboden är och har alltid varit en viktig plats för Sven. Där har han vistats med familjen både sommar och vinter och fått många upplevelser från skogen, jakten och fisket. 
När Sven var barn färdades familjen till fäboden med häst och trilla. Om far ville köpa cigaretter kunde de köpas i någon av affärerna längs vägen. Det fanns affärer i Söder Bergsäng, Lindberg, Risholn och Slättberg. När far köpte cigaretter brukade Sven få en tablettask med goda tabletter att suga på under färden. När de kom till Slättberg var de nästan framme.

När Sven blev lite äldre kunde han ta bussen från Sjugare som gick över Bergsäng, Lindberg och kliva av när han så småningom kom fram till riksvägen mellan Falun och Rättvik. Därifrån var det inte så långt att gå till Bertilsbo.

På hösten körde far och Sven flera lass med hö till fäboden som skulle räcka till hästarnas foder under vintern. På vintern fälldes timmer som därefter transporterades ur skogen. Sven lärde sig hur skogen skulle skötas och tas om hand av sin far Axel. Han såg hur far sågade timret och körde stockarna ur skogen med hjälp av häst. Sven fick en timmersax och lärde sig lyfta stockar, som till att börja med var små och så småningom orkade han med allt större. Hästarna Röden och Bläsen drog fram timret längs basvägarna. Timret användes till att såga brädor och timra hus. 

Far Axel såg möjligheter med moderna maskiner och skaffade motorsåg 1953. Med den blev skogsarbetet mindre tungt. Här kör Sven sågen.

Skolgång

Sven började första klass i Tällbergs skola 1951. Det var en högtidlig dag och han fick sätta på sig fina kläder. Klassen gick i Tällbergs skola i sex år.

Sven sitter mitt i klassrummet och mor Maria var med första dagen i skolan. Lärare var Maj Andreasson.

Det sjunde året gick klassen i Sätra skola. Då fick de Nils Bond som lärare och klassen var hans allra första. Efter den klassen har Nils undervisat många elever under 40 år som folkskollärare på Åkerö skola. Nils är pensionär sedan ett antal år och minns sin första klass väl.
Sätra skola finns inte längre men låg vid riksvägen där busshållplatsen nu är placerad mellan infarten till Plintsberg och till Sätra.

Sven står som nummer tre från höger i raden längst bak.

När Sven slutade sjuan skingrades klassen och Sven fortsatte i skogsskolan vid Limå bruk. För att komma dit åkte han och kurskamraterna buss från Leksand till Siljansnäs. Från Siljansnäs fick alla cykla till Limån. Där blev de inkvarterade i en barack. Hygienen fick de sköta om i den kalla ån.

På skogsskolan fick de lära sig hur träden skulle sågas, kvistas, kapas i längder om tre meter, barkas och torkas i resar eller kistor genom praktiskt arbete. Allt gjordes med handredskap. Motorsågen hade ännu inte blivit införd i utbildningen.

Skogen har utgjort råvara för Svens försörjning under arbetslivet som timmerman. Av egen skog timrade han ett hus till sin familj på en tomt intill Plintsbergsvägen. Där hade han också sin verksamhet med timmerhustillverkning under många år.

Sedan några år tillbaka är Sven pensionär. Han är ofta i Bertilsbo och tar sig dit snabbt med bil sedan många, många år tillbaka.
Sven är aktiv i flera föreningar och ägnar tid till jakt, fiske och även skogen förstås. Och är glad över att barnbarnet Kristofer Torbiörn är intresserad av jakt och deltog i senaste älgjakten tillsammans med Sven och jaktlaget med lyckat resultat.
Sven har alltid tyckt om att dansa och det nöjet håller i sig. Det är intressant att höra Sven berätta om vilka dansbanor som funnits i byn med omnejd. Det får bli en senare historia.
Han umgås också gärna med sin särbo Evy Andersson.

Tack Sven för att du delar med dig av dina berättelser. Fortsättning följer.